Prat om kärlek

Du har ett ansvar i livet; att älska dig själv, så gott du kan. det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig, det är svårt för dem som inte lyckats bli fulla av avund och gör allt för att du inte ska kunna älska dig själv. Dom ger t.ex. ut tidningar med perfekta människor i för att du få dig att inse att du inte duger. Dom tar vara på ditt tvivel och använder det när de ska sälja bindor, rakhyvlar och deodorant. Men lika lite som du är skyldig dem lycka är du skyldig till deras olycka. Du har bara dig själv och ditt enda uppdrag är att vara du. Om du inte lyckats förut kan det vara en strålande bra årstid att börja på. Livet är en ensamgrej, allting har ett slut. Påsklovet har ett slut, sommaren, en bra film har ett slut och när det är över är du ensam igen. Då och då är du ensam. det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För om du gör det, kan allt annat få vara hur bräckligt som helst. Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi får höra så mycket olika saker om framtiden. Vi vet ingenting och försöker måla upp scenarion, skräckexempel och troligen situationer. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken; den vet ingenting om framtiden. undrar inte, och oroar sig inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. den har vad jag har hört ett minne på 5 sekunder ungefär. Det har inte människan vi har ju ett fantastiskt minne. Men det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältar det istället för att bara låta det vara. Att älska sig själv är ingen satsa-på-dig-själv-grej det är en du-duger-som-du-är-grej. det får inte förväxlas med egoism. Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör är ju ingredienser i mitt liv, det liv som jag är skyldig att älska och vårda. Jag är inte så bra på det, men jag jobbar på det. ingenting är egentligen särkilt högt tidligt eller glamouröst, det blir vad man gör det till och snart har jag använt varenda klyscha som finns att tillgå, det är underligt hur vissa meningar bli klyschor bara för att de har sagts så många gånger, hur ord blir innehållslösa, inte för att de har upplevts utan för att de har slitits verbalt. Det är dags att uppleva klyschorna, för det är bättre med en fågel i handen än 10 i skogen, det är det. Man måste stå på sig. och i slutet av 90 talet när kvantitet går före kvalitet, de snabba klippens tid, den hetsiga kroppsfixeringens tid, de tomma löftenas tid, den innehållslösa humorns tid. det är en tid som behöver så mycket ordspråk och klyscher över sig, så mycket att vi snart kanske kan börja leva efter dem, att vi snart kan börja älska oss själva..